Alfons pappa hade nog inte gillat Indien....eller....sammanfattning av vår Indien-resa

Agnes favoritfilm under den här semestern har varit Alfons Åberg. Vi gillar verkligen Alfons och hans pappa, och fnissar lika mycket varje gång Alfons pappa -Blir GALEN på ungar som ska BARA! En av historierna handlar om pappans ordningssinne och hans ständiga mantran -Ordning och reda - pengar på fredag, eller - Var sak på sin plats. Kanske var dessa mantran som fick Agnes att konstatera häromdagen - Här i Indien är det verkligen ingen ordning och reda - här är liksom allting huller om buller! En bra beskrivning tycker vi som just nu är uppe i att just försöka beskriva och sammanfatta vår semester, för nu är det ju faktiskt inte så många dagar kvar. Imorgon åker vi med nattåget till Bombay. I Bombay stannar vi sen i två dagar innan vi tar flyget hem till Sverige på tisdag. Det har varit en väldigt rolig vecka här i Palolem. Vi har ju hunnit umgås mycket med både min pappa och min kusiner. Vi har ätit fantastisk mat, prutat i affärer och handlat tjusiga paljettskor till Agnes. Jag och Mackan har haft barnvakt och kunnat ta både en barrunda på stranden (som började med att vi nostalgiskt önskade oss tillbaka 10 år i tiden och slutade med att vi trötta snubblade hemåt väldigt lyckliga över att vara just 10 år äldre än för 10 år sen....) och en tidig delfin-spanar-tur med båt. Vi har bott på Ciarans Camp precis på stranden. Här hänger italienare i 50-års åldern och det spelas inte så mycket amerikansk r´n´b utan snarare Norah Jones, panflöjtsmusik eller Beach Boys. Här dricker vi Afternoon Chai klockan fyra och Agnes har lärt sig hämta fat fyllda med kakor och tycker veckans höjdpunkt är att fylla på vatten i den automatiska vattenmaskinen. Tyvärr är sängen typ 140 cm bred bara vilket är en utmaning för mig och Mattias som sover med barnen mellan oss. Men som sagt, stället ligger 30 meter från vattenbrynet och ligger i en lummig trädgård med hängmattor och kokospalmer.

Även om vi har en del kvar att vara med om - t ex 2:a klass natttåg till Bombay (vi har nu lagt av med larvigheter som AC kupé och bestämt oss för att köra riktig hard-core indiskt resande....) Och två dagar i Indiens mest glamourösa men också tuffaste stad. Trots detta har vi vågat oss på en sammanfattning av semestern så här inför de sista dagarna. Kanske kommer vi göra fler sammanfattningar och ändra oss många gånger men följande intervju gjordes iallafall i morse vid frukosten och medverkande gjorde alla familjemedlemmar som lärt sig kommunicera verbalt.

Vad har varit det bästa med vår semster i Indien?
Agnes: - Att vara ledig och inte gå på dagis. ...och att bada
Sofia: Att få vara ledig tillsammans så länge. Ingen stress, inga måsten, inga vinteroveraller, inte storhandla, tvätta, laga mat, minimalt med sms, mejl och annat. Bara jättemycket tid för att svara på frågor, lägga pussel och berätta sagor. Men det har varit såå roligt att få ha all den här tiden tillsammans just i Indien, för det är ju så roligt här, det händer ju så mycket hela tiden och man träffar så många roliga människor.
Mattias: Jag håller självklart med - men har också haft särskilt stor behållning av sandslottsbyggandet. Att få ägna så mycket tankekraft åt att räkna ut den bästa konstruktionen, hur man gräver bäst vallar eller fördämningar har varit ett privilegium.

Vad längtar ni mest efter hemma i Sverige då?
Agnes: Att få sova i min vanliga säng, och efter Bolibompa (Sofia invänder att hon aldrig sover i sin vanliga säng, utan i vår säng...Agnes håller med men tror att hon från och med nu kommer sova i sin egen säng...föräldrarna ser skeptiska ut)
Mattias: Våren
Sofia: Att slippa passa Ella varje steg hon tar och fundera över vad hon hunnit stoppa i munnen eller vilket stup hon är på väg utför eller vilken trasslig livsfarlig elektrisk anordning hon nu tänker försöka koppla ihop.
...och kompisar och melodifestivalen faktiskt...

Vad kommer ni längta tillbaka till i Indien?
Agnes: (lite filosofiskt och drömmande...) Solen och blommorna
Mattias: Lukterna, maten, känslan av att vara här, ledigheten och så klart... sandslotten
Sofia: Jag kommer längta efter det mesta. Maten har ju varit fantastisk, alla möten, alla människor, värmen....ja kanske inte trafiken...eller jo, to m den faktiskt.

Vilken har varit den godate maten på resan?
Agnes: Pannkakan här (på restaurang Cuba i Palolem) för den smakar inte som pappas pannkakor
Mattias: Du menar för att den smakar som pappas? (Agnes skakar intensivt på huvudet)
Sofia: Alltså all mat har ju varit så god. Det har ju varit en av höjdarupplevelserna med resan. Men om jag måste säga något så kanske kyckliggrytan på barnhemmet, eller Aalo Gobin på stamstället i Norra Goa, Vegetable Kadai här på Marron i Palolem...svårt alltså.

Bästa/ Trevligaste restaurangen:
Agnes: Det stället där det fanns en lekhörna.... (Föräldrarna suckar åt att hon valde Pizza Hut i Cochin, det var enda gången vi varit på västerländsk restaurang)
Mattias: Inte en restaurang men en av de bästa måltiderna var sista kvällen i Odayam när det spöregnade och vi hämtade mat från stammisstället efter att barnen somnat. Det åskade och vi satt och åt på vår uteplats.
Sofia: Nää jag har svårt att bestämma. Odayam för att vi hade så roligt där med de som jobbade, Bhaktikutir i djungeln för att det var så häftig miljö och speciell mat, Eller Marron här i Palolem, vi hade ju en väldigt härlig sista kväll med Bengt och Susanne med familj där....Nä det får nog bli det där stället i Norra Goa, utanför all-inclusive fängelset. Den restaurangen gjorde ju vistelsen där lite mindre hemsk. Det var väldigt mysigt.

Bästa stranden:
Agnes: Här där vi är nu, för det är inte så höga vågor (Palolem)
Mattias: Odayam, för att det var lugnt där, och höga vågor, men för barnen är det ju bättre här.
Sofia: Jag håller med, inte bästa för barnen, men för mig var Odayam oslagbart. Så vacker, lugn och lite karg strand. Inga försäljare eller solstolar. Hoppas det får vara kvar så....

Bästa sandslottet:
Agnes: Den djupa gropen som vi gjorde igår var rolig. Som hundarna låg i sen på kvällen
Mattias: Men tyckte du inte bättre om det slottet som var lika högt som du, som vi gjorde i Varkala? Agnes svarar att jo, det gillar hon också. Mattias säger sen att det tekniskt mest avacerade gjorde de för några dagar sig på den lugna stranden Patnem här bortanför Palolem men det mest utmanande var att bygga slott i Odayam pga av vågor och tidvatten.
Sofia: Avstår frågan på grund av bristande engagemang.

Den bästa indiska kompisen?
Agnes: Inte han på tåget, han frågade inte om han kunde sitta på min plats. Honom ska jag ALDRIG leka med mer! (Vi försökte få henne att tänka på andra hon mött och dom enda hon kunde tänka sig att leka igen med var faktiskt servitörerna i Odayam och den lilla vita hunden från den restaurangen.)
Mattias: Det är nog Justin från Cochin. Han tog ju med mig en hel dag, visade sin business och hjälpte oss till tåget.
Sofia: Förutom Leya som ju är min bästa indiska kompis så är det lite grann servitörerna i Odayam men kanske ändå mest Babu Bhasker, managern på Varkala Marine Palace. Han ringde ju ändå två dagar efter vi åkt till vårt nya hotell bara för att kolla att vi kommit fram ordentligt.

Tokigaste djuret:
Agnes: Elefanten på vägen, den med massor av smink på. Eller dom fyra stora hundarna som bor på det här hotellet. Dom simmade ju ute i havet förut.
Mattias: Åh det var råttan som sprang på mitt bröst på Bhakti Kutir - det glömmer jag aldrig!
Sofia: Kanske delfinerna - men dom vi såg första gången i Varkala. På delfinturen kom vi ju närmare men det kändes så turistigt...första gången var mer oväntat och i Varkala fick dom ju simma i fred därute.

Bästa hotellet:
Agnes: Det första! (Agnes väljer alltså Leela Mumbai, det absolut lyxigaste hotellet vi bott på under semestern)
Mattias: Det här - Ciarans, det ligger ju så fantastiskt, precis på stranden och så är det så fint här, bra service och trevligt.
Sofia: Helhetsintryck är nog Varkala Marine Palace, trots affären brevid och skypande ryssar. Det var väldigt charmigt med såå bra läge. Dit vill jag tillbaka definitivt. Men gillade också The First Place i Odayam - men dom städade ju inte där och det drar ner betyget.

Läskigaste:
Agnes - Hundarna på det här hotellet, och den indiska toaletten på förra hotellet.
Mattias: - När Agnes försvann i en våg i Odayam. Det var inte ens 10 sekunder men kändes som en evighet.
Sofia: - Trafiken....alternativt när Mattias "morrade" åt mig när jag trodde jag glömt min väska med alla pass på toaletten på flygplatsen i Trivandrum

Roligaste:
Agnes: Att bada så mycket
Sofia: Alla människor vi har träffat, alla händelser och osannolika saker vi har varit med om, alla saker vi har skrattat åt.
Mattias: Jag håller med er båda två

Ella har hundratals bästa indiska kompisar, hon figurerar nog på ca 200 privatsemesterbilder i olika album, hon och tycker det roligaste här är alla djur, särskilt äckliga skabbhundar rusar hon skrattande emot, hon tycker ingenting är särskilt läskigt och har gillat alla hotell vi bott på, hon har ätit den mesta maten men blivit gladast när hon fått dricka coca-cola eller lyckats hitta och ta av korken på alla Agnes fina tuschpennor.